Alltjämt is på råneälven

Åkte förbi råneälven idag. Den ligger alltjämt frusen även om en gnutta öppet vatten går att skymta precis vid E4:a bron. Det dröjer nog ännu några veckor innan man kan börja fightas med älvens respektingivande gäddmadamer.

Syftet med min lilla tripp norrut var att byta däck på bilen. Jag har förvarat mina sommardäck hos mina nu före detta svärföräldrar. Hos dem finns ingen is. Där, i huset i Högsön, finns bara värme. De har betytt och betyder mycket för mig. Inte minst svärfar som de senaste åren varit en av mina trognaste fiskekumpaner. Så hoppas jag att det ska förbli.

Enkelt att göra något

Det är i de flesta fall väldigt enkelt att bidra till förändring. Köp en majblomma, bli fadder, lämna bilen hemma eller varför inte tillstyrka fiskeriverkets senaste förslag till ny nätfiskeregler.

Gör det här!

André Brun

Lägger upp en länk till namnkunnige André Bruns Vimeo channel. André har genom åren gett oss de fantastiska filmerna ur ørretboms serien. Nu bjuder han frikostigt på klipp från olika fiskesituationer. Kolla och njut!

Raja Ampat

Efter min lilla fisketur i går kraschade jag i soffan framför TV:n. Det program som råkade gå just då var Vetenskapens värld. Ett av mina favoritprogram, även om jag nästan aldrig tittar på TV. Den brukar mest stå på som dåligt sällskap. Hur som helst visade de igår Mattias Klums dokumentär En värld av liv. Filmen handlar om Raja Ampat i Indonesien. Ett korallrev som är en av de sista spillrorna av hälsosamma korallrev i världens hav. Tack vare de kraftig havsströmmarna där kan Raja Ampat bli räddningen för andra skövlade och förstörda korallrev. Strömmarna gör också att forskarna tror att revet kommer att klara klimatförändringarna relativt bra.

Sedan jag läste Isabella Lövins bok tyst hav har jag undrat varför vi inte är bättre på att inrätta marina nationalparker. På land är vi ju hyfsat duktiga på det. Inte minst här hemma skulle det gynna det marina ekosystemet. Det är dags att börja diskutera detta på allvar nu innan det är för sent. Havet är källan till allt liv.

Såg ni inte dokumentären kan jag verkligen tipsa om den. Den visade också hur den lokala befolkningen bedrev ett småskaligt ekologiskt hållbart fiske utan att skada revet. Ett underbart exempel på hur man förvaltar en gemensam resurs utan att föröda den.

Se den!

Trailer för filmen nedan.

Nu är det banne mig vår!

I dag har det verkligen varit en fin vårdag. Förutom värmen och solen har det liksom legat något i luften. Man märker det på människor omkring sig. Inga ansträngda leenden. Bara äkta.
Det var lätt att drömma sig bort idag. Jag öppnade fönstret till kontoret och lät tankarna glida iväg. Jag bestämde mig för att viga kvällen åt fiske, jag menar man måste passa på när det är så vackert väder.
Det passar också bra just nu eftersom jag inte direkt känner för att umgås med någon. Så ni som erbjudit mig sitt umgänge i dag, jag ber om ursäkt.

Efter att hastat ihop middag och inmundigat den slängde jag på mig kläderna och tog bilen till svartöviken. Det finns inte så många platser att välja på just nu så det fick bli en repris på gårdagen. Till skillnad från igår var det väldigt lite vind, detta tillsammans med det underbara solskenet borgade för en fantastisk kväll.

Jag hade omdöme nog att denna gång ta på mig vadarna. Jäkla tur det eftersom dagens värme och solsken gjort ett fantastiskt jobb med att ta bort isen. Det var liksom en helt ny strandlinje att fiske efter. Den is som jag igår gick på var ordentligt murken vilket gjorde att jag gick igenom flera gånger. Hjärtat i halsgropen varje gång. Man vet ju aldrig riktigt hur djupt vattnet under är.

Det blev ingen fisk denna gång heller. Men vad gör det när det är så skönt att vara ute. Såg flera svanar och gäss på nära håll. Det var ett jäkla liv kring vattnet. Det stökas och bökas i snåren och över vattnet klingar måsars, svanars och gäss rop. Det är bara att konstatera; nu är det banne mig vår!

Öppet vatten

Det var en stor dag idag. En stor dag för mig i alla fall. De flesta andra bryr sig förmodligen inte ett dugg. Det gör den dock inte mindre för min del.

I dag har jag haft fiskepremiär i öppet vatten. Isen ligger egentligen tjock överallt men det finns ställen där vattnet faktiskt ligger öppet. Ett sådant ställe är svartöviken i Luleå. Jag gissar att det beror på stålverket men vattnet ligger hur som helst öppet där.

Jag är inte ensam om att dras till det öppna vattnet. Några svanar och gäss gillar tydligen också att isen, om än av onaturliga orsaker, fått ge vika här. En livslevande ornitolog  har också tinat fram och står vid strandkanten med sin kikare. Eftersom jag aldrig träffat en ornitolog tidigare vad jag vet så går jag fram och pratar lite med honom. Medan han är i färd med berätta vilka fåglar han sett kommer en havsörn glidande och ornitologen blir eld och lågor. Jag som aldrig sett en havsörn blir också exalterad. En ornitolog och en havsörn på samma dag.

Det var härligt att få svinga flugspöet igen efter den långa vintern. Tyvärr blev det ingen fisk. Förmodligen är det lite för kallt i vattnet ännu.

Under tiden jag fiskade gnolade jag på följande låt av Magnus Ekelund & Stålet från den kommande skivan Svart flagg.

 

Nytt kapitel

Jag älskar inte ihjäl den här bloggen.
Det gör jag inte, verkligen inte. Jag tycker om att skriva, och särskilt om ett ämne som ligger mig så otroligt varmt om hjärtat. Är det viktigt? Jag vet inte.
För mig är det väl ganska viktigt.

Hur som helst är det så att ibland gör livet vändningar som man inte kan förutse. Kurvor som kommer överraskande och kastar en än hit än dit. Man står utan kartläsare i livet även om det finns många som ger en goda råd.

Nu har det blivit så att jag på sikt kommer att ha mer tid över till fiske och annat som jag tycker om att fylla min fritid med. Jag står numera ensam utan livspartner, med allt vad det innebär. Mitt fokus ligger nu, förutom på mina karriärer, även på att finna en ny bostad och till viss del även på att tycka omåttligt synd om mig själv.

Stundom när jag låter mitt självömkande  stå åt sidan hinner jag med att ägna mig åt min passion. I kväll till exempel, har det blivit några flugor. Stora flashiga gäddgodisar blev det.

Om inte fullt en månad är jag i Norge om planerna går som de ska. Det var längesedan jag var där och det var längesedan jag fiskade torsk. Denna gång ska flugspöet med och det ska bli mycket intressant att se vad man kan lura upp med fluga. Ambitionen är att få en gigantisk sej.

Den femte årstiden

Vårvintern som den så populärt kallas är här. Solen skiner och värmer skönt, himlen är så blå den någonsin kan bli och livet känns bra. Eftersom sambon skulle till frissan och bättra på finishen så tog jag med mig min andra favorittjej, Doris vår franska bulldogstös,  till Hertsöträsket för att pimpla och njuta av solen. Förra helgen köpte jag mig en isborr så nu kan jag fiska även på vintern. Isfiske är väl knappast mitt största intresse men när vädret är så vackert så är det bättre än att sitta inne.

När vi kom till träsket var vi ensamma, men som vanligt dök det snart upp mer folk och hundar. Lite synd eftersom jag då såg mig tvungen att koppla Doris. Hur som helst smakar kaffe på termos aldrig så gott som ute i det fria och vi fick en mycket trevlig förmiddag. Det blev ingen fisk men vi kunde inte bry oss mindre om den saken.

 

 

 

Barndomen i fyndlådan

Idag när jag var på väg hem från jobbet tittade jag in på Naturkompaniet eftersom de har rea. Jag är väl egentligen inte i något trängande behov av några av deras varor men man vill ju inte missa ett eventuellt fynd. I en fyndlåda hittade jag lite olika fjällkartor. De är ju alltid bra att ha så jag köpte tre stycken. BD8 Kebnekaise-Saltoluokta, Z2 Borgafjäll-Risbäck och Z3 Gäddede-Hotagsfjällen.

När jag kom hem började jag kolla lite i dem. Z2 och Z3 rör de områden som jag vistats mycket i under hela min uppväxt. Jag sticker inte under stolen med att jag kan vara fruktansvärt nostalgisk, ja rentav sentimental. I kartbilden, ortnamnen, namnen på fjällen och vattendragen fanns hela min barndom. Alla somrar vid Sjoutälven och området där i kring. Långa bilturer i ljumma sommarnätter till Hällingsåfallet, Stekkenjokkrundan. Mamma och Pappa, Mormor och Morfar, syskonen, kusiner och annan släkt. Bäckolja, grillad korv, kokkaffe och piprök i plastfarfar Håkans kök i Harrsjön. Husvagnar och Stefan Edbergs matcher på radion. Det var i det här området jag lärde mig fiska och att älska det passionerat. Det var här jag fångade min första öring på flugspö. Spöt hade jag fått av morbror Börje på min födelsedag några dagar innan. Pappa hade lärt mig kasta hemma på gräsmattan i Brattbäcken. Längst ut på tafsen satt en E-12:a. Det var nog midsommarafton eftersom vi alltid brukade åka och fiska då. Det var vårt midsommarfirande tills jag kom i tonåren och logdansen hemma i Brattbäcken tillsammans med kompisar blev mer lockande.

En liten klump i halsen och bitterljuvt vemod blev alltså resultatet av mina kartfynd. Till sommaren kanske jag åker dit igen.

EU-parlamentariker tar strid för Europas fiskbestånd

Nu händer det äntligen något angående EU:s fiskepolitik. Kanske kan vi nu få en vettig reform som syftar till att bevara och på sikt stärka vårt sargade fiskbestånd.

Läs mer här